Health, Experienced Support and School Performance among Children in Out-of-home care
Author | : Rikard Tordön |
Publisher | : Linköping University Electronic Press |
Total Pages | : 95 |
Release | : 2020-05-06 |
Genre | : |
ISBN | : 9179298591 |
Children in out-of-home care (OHC) have higher risks for developing poorer health and school achievement, being subjected to more abuse experiences, as well as negative long-term outcomes related to occupational performance, socioeconomic status, addiction, and criminality. Research related to OHC children is fragmented and the effects of interventions are under-studied. This thesis aimed to explore health, abuse, support, and preconditions for school among children in OHC and to assess changes after an intervention targeting foster children’s school performance. Paper I compared OHC pupils in last year high school to non-OHC peers in a national survey with 5 839 pupils. The study showed that risks of abuse and poor mental health are evident for adolescents in out-of-home care. Also, results indicated a lower disclosure rate of sexual abuse, particularly to police or social services. Paper II compared OHC pupils to peers in birth parent care by analyzing responses in four consecutive year surveys in a regional sample comprising 23 798 pupils in 8th-year compulsory and 2nd-year high school. Responses from the 311 pupils in OHC showed poorer outcomes than did birth-parent care peers in perceived satisfaction with social life and relations, trust to other persons in different relations, abuse experiences online, and sense of security in the school and at home. These results also applied when compared to a subset of pupils living with a single birth parent. Paper III analyzed prospective test and questionnaire data of intelligence, adaptive behavior, mathematics, literacy skills, and psychosocial wellbeing from 856 children in foster care. Results revealed poorer preconditions for school performance of between 0.5 and 1.0 standard deviations below age-standardized norms. The analysis also provided results regarding different intelligence domains, where working memory showed the lowest scores while perceptual functioning were close to norms. Boys generally scored poorer than girls except in mathematics. Paper IV explored the effects of a school-based intervention, Skolfam, on a subset of Paper III cohort (n= 475). Results showed improved skills in higher-order cognitive executive functions such as reading comprehension, sentence chains, mathematics, and intelligence. For less complex cognitive functions, affective functioning or psychosocial symptoms, no improvements were seen, except for reduced hyperactivity. Conclusion: The studies confirm that children in OHC have poorer mental health, are less satisfied with social life, have more adverse experiences both online and in real life and have poorer preconditions for school performance than do non-OHC peers. Importantly, Skolfam intervention can partially enhance preconditions for school performance. Further studies on longitudinal risk, with a design to identify specific protective factors, development of school-related competencies and ways to support OHC children in school are needed. Barn i social heldygnsvård har som grupp högre risker för att utveckla sämre hälsa och skolresultat, vara mer utsatta för övergrepp samt ha sämre långtidsutsikter relaterat till arbetsmarknad, socioekonomisk status, drogberoende och kriminalitet. Forskning om barn i social heldygnsvård är ofta fragmenterad och effekter av olika interventioner är sparsamt utvärderade. Syftet med avhandlingen var att utforska hälsa, stöd, övergrepp och förutsättningar för skola för barn i social heldygnsvård, samt att bedöma hur förutsättningar för skolprestation förändras genom en intervention som inriktas mot skolresultat för barn i familjehem. Artikel I jämförde samhällsvårdade studenter i tredje året på gymnasiet med icke samhällsvårdade jämnåriga studenter. 5 839 elever besvarade en nationell enkät. Resultatet visade att risker för övergrepp och sämre psykisk hälsa var mer frekvent för ungdomar i samhällsvård. Dessutom var andelen som berättar om övergrepp lägre bland de samhällsvårdade ungdomarna, i synnerhet till polis och socialtjänst. Artikel II jämförde samhällsvårdade elever med jämnåriga som bor med föräldrar, genom att analysera svaren från fyra på varandra följande års enkäter i ett regionalt urval som omfattade 23 798 elever från grundskolans åttonde och gymnasieskolans andra år. Svaren från de 311 eleverna i samhällsvård visade sämre utfall än icke samhällsvårdade i upplevd tillfredsställelse med socialt liv och relationer, tillit till andra personer i olika relationer, erfarenhet av nätövergrepp, samt upplevd säkerhet såväl i skolan som i hemmet, även i jämförelse med en undergrupp av studenter som bor med bara en förälder. Artikel III analyserade test- och formulärdata av intelligens, adaptivt beteende, matematik, läsfärdigheter och psykosocialt mående av 856 barn i familjehem. Resultaten visade sämre förutsättningar för skolprestation mellan 0.5 och 1.0 standardavvikelser under åldersstandardiserade normer. I analysen från olika domäner av intelligens, visade arbetsminne de lägsta resultaten, medan perceptuell funktion visade sig ligga nära medelvärdet från normeringsstudier. Pojkar hade generellt lägre poäng än flickor, förutom i matematik. Artikel IV undersökte effekter av en skolbaserad intervention, från ett antal elever från Skolfam kohorten (n = 475). Resultaten visade förbättrade färdigheter i högre exekutiva funktioner som läsförståelse, meningskedjor, matematik, samt intelligens efter intervention. För mindre komplexa kognitiva funktioner, affektiv funktion eller psykosomatiska symptom noterades inga förändringar, med undantag för lägre hyperaktivitet. Slutsatserna från dessa studier bekräftar bilden av att barn i samhällsvård har sämre psykisk hälsa, är mindre tillfreds med sitt sociala liv, har mer erfarenheter av övergrepp såväl på nätet som i verkliga livet och har sämre förutsättningar för skolresultat än sina icke samhällsvårdade jämnåriga. Ett viktigt bidrag är att interventionen Skolfam till del kan stärka förutsättningar för bättre skolprestation. Fortsatta studier av longitudinella risker, med möjlighet att identifiera specifika skyddsfaktorer, modeller för att utveckla skolrelaterade kompetenser och sätt att ytterligare stödja barn i samhällsvård behövs.